.

Dörrklockan ringer..

Tusen tankar flyger genom huvudet!

Bakom soffan?! I garderoben?! Under mattan?! Fosterställning?!

VART SKA JAG TA VÄGEN???????

Det tystnar.

Har dem kanske gått sin väg? Är det över?

Tystnaden bryts av ännu en ringning på dörren..

Jag kikar ut genom fönstret, där ser jag dem! Med sina röda kinder, prickigt målade näsor och med en varsin dödens korg (Bör i detta fall räknas som mordvapen) står dem där och försöker se oskyldiga ut i hopp och att dölja sina onda avsikter.

Då slog det mig! Jag har en plan! Jag ligger steget före.

Jag öppnar dörren.. (sakta för inlevningens skull)

Och ger dem en varsin...

........

.................

...... 

..




frukt.

Otillfredsställda men ändå accepterande går dem sin väg.

Det jag vill säga med detta är att jag inte gillar att dela med mig av mina sötsaker.